Tjaa. Länge sen. Har vart lite dystert. Är mycket skit med B. Han tar verkligen inte hand om sig själv. Milt uttryckt. Tror typ han kan dö när som helst. Av osunt leverne eller av "misstag". Det är så jävla dark. Kan inte göra något. Möjligen ta avstånd som någon slags ställningstagande men tror bara det gjort det värre. Borde googla medberoende men vågar inte. Tror att jag, trots att han säger att jag är hans närmsta vän, har väldigt lite påverkan på hans så kallade liv. Han är för djupt nere i skiten. Han bryr sig inte och han vet. Ska försöka snacka med han igen när tillfälle ges. När han är något så när nykter. 

I övrigt har de senaste tiden känts som en kamp om överlevnad. Fick helt slut pengar för över två veckor sedan och har klarat mig genom att låna, panta, och tigga mig till det viktigaste. Det vill säga cigg, vin och kattmat. Har tvättat håret och resten av kroppen med diskmedel och levt på torkade linser, vatten och kattmat. Skoja om kattmaten men, när katten knaprade i sig sitt torrfoder lät det så gott att jag kände mig avundsjuk där jag satt och åt mina överkokta gröna linser för sjunde dagen i rad. Fick cash i dag och allt känns redan lite bättre. Gick till en bensinmack och köpte cigg och en god jävla take away-kaffe vid 05.30. Tyvärr har jag i vanlig ordning så mycket skulder och utgifter att jag väl i princip redan är pank igen. 

Alltså jag hör hur jag låter men känns som jag inte kan göra något. Är som att det gått för långt. All energi går åt till oro. Oro om mitt mående, både fysiskt och psykiskt. Oro för pengar och allt jag behöver men inte kan köpa typ underkläder, "hygienartiklar" och riktig mat. Oro för B och brorsan. Oro för mig själv och framtiden i allmänhet och döden i synnerhet. Allt känns svårt och hopplöst.


Gryningen kom som ett dån

Allmänt Kommentera

Tjaa. Länge sen. Har vart lite dystert. Är mycket skit med B. Han tar verkligen inte hand om sig själv. Milt uttryckt. Tror typ han kan dö när som helst. Av osunt leverne eller av "misstag". Det är så jävla dark. Kan inte göra något. Möjligen ta avstånd som någon slags ställningstagande men tror bara det gjort det värre. Borde googla medberoende men vågar inte. Tror att jag, trots att han säger att jag är hans närmsta vän, har väldigt lite påverkan på hans så kallade liv. Han är för djupt nere i skiten. Han bryr sig inte och han vet. Ska försöka snacka med han igen när tillfälle ges. När han är något så när nykter. 

I övrigt har de senaste tiden känts som en kamp om överlevnad. Fick helt slut pengar för över två veckor sedan och har klarat mig genom att låna, panta, och tigga mig till det viktigaste. Det vill säga cigg, vin och kattmat. Har tvättat håret och resten av kroppen med diskmedel och levt på torkade linser, vatten och kattmat. Skoja om kattmaten men, när katten knaprade i sig sitt torrfoder lät det så gott att jag kände mig avundsjuk där jag satt och åt mina överkokta gröna linser för sjunde dagen i rad. Fick cash i dag och allt känns redan lite bättre. Gick till en bensinmack och köpte cigg och en god jävla take away-kaffe vid 05.30. Tyvärr har jag i vanlig ordning så mycket skulder och utgifter att jag väl i princip redan är pank igen. 

Alltså jag hör hur jag låter men känns som jag inte kan göra något. Är som att det gått för långt. All energi går åt till oro. Oro om mitt mående, både fysiskt och psykiskt. Oro för pengar och allt jag behöver men inte kan köpa typ underkläder, "hygienartiklar" och riktig mat. Oro för B och brorsan. Oro för mig själv och framtiden i allmänhet och döden i synnerhet. Allt känns svårt och hopplöst.