Tror inte jag berättat att jag och B blivit sams igen. Ingen drama han bara hörde av sig och typ "kan vi inte bara glömma det som hände" och ja ba ja. Vi har setts ett par gånger under mycket städade former. Vet inte hur det kommer bli i framtiden. Brorsan, resten av min familj och de flesta av mina vänner gillar inte när jag umgås med honom och jag vet faktiskt inte hur mycket det ger mig att umgås med honom. Tycker om honom. Bäst och mest när vi är själva. Förstår mina anhöriga. Han är helt klart min koppling till laster jag mått bättre utan men, samtidigt någon som kan erbjuda mig saker jag inte vill vara utan. Menar inte drugs utan liksom äventyret som är en del av hans vardag och stil som jag uppenbarligen dras till. Graviteras mot. Gratineras tjugo minuter tills ytan är gyllenbrun